Örnen
Det är inte slut!
Örnen fascinerar mig. Den byter sin fjäderskrud flera gånger under sin livstid. Sitter då på en klippa och ruggar av sig sina gamla slitna fjädrar för att nya sen ska kunna växa ut. En slags förnyelse. Ofta en lång väntan. Kan se hur den längtar efter att kasta sig ut från klippan och sväva ut med vindarna. Är säkert lite frustrerande att bara sitta och vänta. Speciellt när de andra örnarna kommer seglandes förbi. Lätt att bli avundsjuk. Men tillslut kommer vingarna vara utväxta och örnen kan kasta sig ut på nya äventyr. Ger mig ro att se mig själv som en örn som sitter där på klippan och låter förnyelsen komma. Veta att detta inte är slutet utan snart början på något nytt.
